Trots att dessa asätare egentligen inte förekommer i Sverige, så är de väl kända för de flesta av oss. Många har dock fått ett ganska negativt intryck av gamar och ser dem som obehagliga. Kanske är detta något ganska vanligt för asätare i allmänhet, då de flesta inte är särskilt medvetna om deras viktiga syfte i miljön och uppgift i näringskedjan. Dessvärre utsätts gamen för fara och risk för utrotning ser ut att komma allt närmare, om förändring och förebyggande åtgärder inte vidtas.
Avsked och begravning bland djur och människor
Begravning är något som människan gör väldigt olikt från djurlivet i allmänhet. Det varierar även från djur till djur, där de visar olika grad av sorg eller sättet de tar farväl på. Exempelvis kan elefanter stå kvar och sörja sin familjemedlem i flera dagar och inte vilja lämna den ensam. För oss är det inte bara sorgen som ska bearbetas, utan man kan behöva hjälp med det praktiska från exempelvis en begravningsbyrå i Malmö för att få ta ett så fint avsked som möjligt.
Här fyller gamarna en viktig funktion
Av någon anledning ses det av många som obehagligare att asätare äter kadaver, redan döda djur eller människor, än att rovdjur dödar och äter sitt byte. Detta är dock viktigt för renlighetens och hälsans skull, då gamarna är immuna mot vissa farliga sjukdomar och kan därmed rensa upp och förhindra sjukdomar som annars skulle få härja fritt bland de rester som rovdjuren efterlämnar. Då gamarna cirkulerar högt över bytet spelar de även en viktig roll i kampen mot tjuvjägare. Detta då deras närvaro kan ge myndigheter ledtrådar om var tjuvjägare jagat.
Tjuvjägare innebär en direkt fara för gamarna
Ett stort hot för gamarna är just tjuvjägare. Inte för att tjuvjägarna jagar gamarna utan för att de applicerar ämnen som är giftiga för gamen på bytets kropp. Detta görs för att förgifta gamarna och därmed försöka göra sig av med många gamar som kan cirkulera ovanför bytet. På så vis kan inte lika många gamar alarmera människor om tjuvjägarnas handling i längden. Detta har lett till en stor minskning av gamar, som nu befaras gå mot utrotning. Detta skulle i sin tur kunna leda till stor sjukdomsspridning från kadaver som fått bli liggandes i naturen under lång tid. Såväl miljö som djur och människor skulle hotas av en annan sjukdomsbild än den som finns i de områden där gamarna lever idag.
Tjuvjägare riskerar således inte enbart att utrota de djur de dödar genom jakt, utan även asätare och därmed orsaka stor skada i näringskedjan. Skador som i längden drabbar oss alla ur ett miljö- och hälsoperspektiv. Förhoppningsvis kommer fler åtgärder att vidtas för att säkra gamarnas framtid mot tjuvjakt.